Min bästa vän har flyttat
Tyst, tomt och ensamt här hemma... Allt står still. Ingen som springer runt och leker, ingen som hittar på massa busiga hyss, ingen som hoppas upp och slickar en på kinden, ingen som gömmer sig bakom dörrkarmen för att sedan hoppa fram och skrämma en, ingen som springer fram till dörren när posten kommer, ingen som biter mig i fötterna när jag viftar på tårna, ingen som piper och vill ha uppmärksamhet, ingen som sover i soffan bredvid mig.
Visste att det skulle vara fruktansvärt jobbigt att flytta han. Bland det jobbigaste jag vait med om på länge.
Han kommer alltid förbli min älskling oavsätt vart han bor.
Jag saknar han så mycket bara.
Ny design!
Såå den kanske inte är så snygg men den få duga så länge :)
Söndags sorg
Idag kommer Henriks mamma med besked om hon kan ta hand om han eller inte. Jag hoppas på de.. eller ja.. egentligen så vill jag ju att han ska vara kvar hemma hos mig. Men det är bättre om han är hos henne för då kan jag hälsa på henne. Sen har hon dessutom lite större lägenhet som han kan springa runt i.
Jag är en sån människa som trivs när det är folk eller djur runt omkring mig. Trivs inte lika bra när man bara är två i en lägenhet. Hade jag bestämt hade jag haft typ 3 katter vid det här laget. Men nu måste man ju ta hänsyn till den andras åsikter och behov om man bestämt sig för att bli sambo med nån. så äre ju.. Och jag älskar Henrik så otroligt mycket! Trivs inte han, trivs inte jag.. så äre
Nä nu ska jag städa lite innan Henkes mamma kommer...
Jobbig dag...
denna dag hade jag hellst viljat slippa...
Dagen började med att jag skulle av någon andledning kolla på henkes NYA dator (ca. 1 vecka gammal) och ser bitmärken i högra hörnet på skärmen!
Får panik eftersom som jag förstod på en gång att det var Pysens verk! Självfallet blev det inga glada miner här hemma, hellt förståligt!
Nu har vi bestämt oss för att Pysen måste flytta till en annan familj (troligtvis Henriks mamma). Tror det är bäst för han också.. han måste ju vara missnöjd över nånting om han biter och klöser? Det är inte första gången... han har säkert bitit sönder 5 headset till henkes mobil, klöst på köksbordet m.m.
Det jobbigaste är ju att man fått såna djupa känslor för den lilla söta saken. Han är min närmaste vän. Hur konstigt låter inte det? men så är det iallafall! Han finns alltid där när jag är ensam eller när jag är ledsen :)
Otroligt va djur kan få en att må bra! Bara att få krama om han och klappa han gör en varm av kärlek i hela kroppen. Jag får hoppas att Henriks mamma kan ta hand om han. Då är han iallafall nära så att jag kan hälsa på hur ofta jag vill.
Sen kanske jag kan skaffa en annan katt eller djur.. asså om ett tag. Men ingen kommer kunna ta pysens plats! han är en otrolig katt, med så mycket personlighet! Han komma trivas när han flyttar till en större lägenhet där han kan springa lite :)
Nu ska jag snart gå och handla. Funderar på att göra soppa.. soppa a la ellen! ;) Stoppa ner allt möjligt gott :)
Kankse baka.. allt för att få mig på andra tankar
